"Den nakna osminkade sanningen är helt enkelt kärlekslös."
Men är inte en sminkad sanning ännu mer kärlekslös- Om jag "sminkar" min sanning tar jag ju mig rätten att avgöra hur motparten ska ta emot mitt budskap, är inte det att omyndigförklara en annan människa?. Sminket skapar ju också i så fall en viss osäkerhet för mottagaren om vad "sändaren" egentligen menade. Eller?
Därmed har jag inte sagt att man ska/bör/får vräka ur sig sanningar i parti och minut om man inte blivit tillfrågad.
Men min fråga grundar sig i det faktum att vi ofta just "lindar in" våra sanningar i en hoper vackra fraser, kanske för att slippa känna oss som riktiga bödlar/bufflar.

Det är kanske dags att svara på den här frågan som legat inne här rätt länge nu... Mitt svar är väl att kärleksbudet övertrumfar också 8:e budet (förbjudet att ljuga, baktala etc) vilket torde innebära att det finns något slags "vita lögner" eftersom den nakna osminkade sanningen helt enkelt är kärlekslös. Men oftast handlar det väl om halvsanningar alternativt hålla inne med saker för att inte såra någon. Samtidigt är detta något vi inte får ta lätt på eftersom lögnen ofta leder vidare till en spiral av ytterligare lögner för att dölja den första och en sådan spiral kan vara oerhört svår att ta sig ur.

Välkommen hit - våga gärna fråga, debattera, vara uppkäftig, eller berömmande!
Kanske kan vi få svar på om "vita lögner" är ok eller är det 100% sanning som gäller. Kan/får man som Kristen luras lite för att inte såra?