En eloge till den där italienske antimaffiaförfattaren, som var inbjuden till Skavlan i lördags. Uppenbarligen hade han inget problem att förstå engelskan, som Skavlan och de svensknorska gästerna tilltalade honom med. Men han insisterade på att tala italienska (som jag inte förstår). Han talade flytande, melodiskt och utan ansträngning, som man väl kan förvänta från en författare. Vilken skön omväxling mot att alltid tvingas lyssna på TV och radio på alla dessa ansträngda, hackiga, onjutbara intervjuer med människor som försöker göra sig förstådda på engelska enbart därför att få svenska journalister behärskar de stora europeiska språken.

Fler stolliga översättningar på youtube:
Küssen kann man nicht alleine
ca 18 tolkningar bl.a.
Kysser kanske inte är ensam
Kysser Du kan inte ensamt
Kan inte kyssa dig ensam
Kyssar får inte vara ensam
Kissing kan inte vara ensam
Kysser inte ensam
und so weiter...

Jag brukar då och då leta efter sånger på youtube.
Idag 17 jan 2012 hittar jag denna sång:
Pete Seeger: Vart har alla Flowers Gone?
Men hjälp! Vad tjänar den här halvhjärtade översättningen till?

Bland senaste uppdateringar finns Jörgen Juuls: Så er det sale i butikkerna.
Snacka om saltade räkningar. Sale på esperanto! Det blir alltså dyrare med SALE

Björn Maria Lalanders inlägg gav mig en massa tankar. För min utbildning bodde jag i Sthlm och visst - att tala om stockholmska generellt är inte riktigt. Det finns många olika dialekter redan i en sån stor stad. Eller Göteborg för den delen där jag arbetade som journalist. Jag ska inte radda upp resten av vårt land. Norrländska t ex - som västerbottning född vid kusten talar/talade jag naturligtvis inte som en invånare i Hälsingland. Skåne ska vi verkligen akta oss för att bunta ihop dialektalt! Stora skillnader från del till del m a o.
Jag växte upp i en skola där vi vid uppsatsskrivandet först skrev en kladd med blyerts, gick fram till fröken, fick det rättat, därefter tillbaka till skolbänken och NU fick jag skriva med den doppade bläckpennan. Som ni förstår var det inte bara uppsatsens innehåll som betygsattes, utan även stavningen. Lärdom!
Det går inte att kliva tillbaka, det är bara att inse det. Men för ngt år sen kom en ung dam in på vårt antikvariat och fick se en skrivbok som låg undanlagd och som vi faktiskt inte visste vad vi skulle göra av. Skrivhäftet (alltid blått!) rymde övningar och uppsatser från 1920-talet. Upphovsmannens namn fanns där, men gav ingen ledning. Jag kan bara säga att jag ALDRIG haft en sådan vacker och pregnant skrivstil. Läsarinnan utropade förtjust: "Åh, om jag hade fått lära mig en sån där skriftstil i skolan ändå!" Hennes generation textade naturligtvis - men inte vår.
Det värdefulla att skriva för hand ligger i den direkta taktila förbindelsen med hand och hjärna. Som det sagts - människans intelligens stammar från handen.
Och kan man skriva fortare än med den klassiska skrivstilen? Nog tycker jag det efter alla år som journalist...
Återupprätta skrivstilen!

Vi äldre svenskar växte upp med att allt utifrån och speciellt USA var så mycket bättre. När vi fick uteresveringar fick det heta att "nästan som i utlandet". Sällan har vi erkänt oss själva och det Lutherska är tydligt. Jag växte upp på södermalm och vi anväde en hel del Romani och "svengelska". Söderdialekten skiljde sig från den vanliga stockholmskan och det kunde även skilja mellan parkerna som var centrum för de område du tillhörde. Men vi förlöjligades i pilsnerfilmerna senare i radio/tv. Mina barn, där den yngste är 18 år, hon har ett språk som innehåller massor av engelska modeord när hon skriver på facebook tex. Ett mycket vanligt uttryck är awaysome, allt är awaysome men värre är det med allt fuck osv. Facebook är som ett firmanamn som skall gälla över hela världen. Själv använder jag ord som teens/teensen/kidsen när jag är på fb. Men när jag är seriös använder jag inget av det slappa språket. Dessvärre ser jag att de unga faktiskt ofta har dålig kunskap i svenska, på riktigt. Jag tror att det delvis kan bero på att knappt några på gymnasiet numera skriver för hand, de får inte samma känsla för orden som när du skriver dem. Jag minns hur vi doppade penskaftet med ett stift på i bläckhornet och nästan som i kaligrafi präntade ned bokstäverna. Nu är det tummarna som flaxar över den tryckkänskliga skärmen på mobilen som används mest. I skolan är det dator som gäller. Ett vanligt personligt handskrivet brev är raritet att få. Redan på 90-talet, på mellanstadiet, älskade barnen när jag skrev med skrivstil, det är visst nu helt borta. Jag har tidigare arbetat med barn under 30 års tid och sett en trist utveckling när det gäller svenska språket och att skriva på svenska. Varför måste ett land förlora sin själ för att bli så intenationellt, är det är så fint och märkvärdigt? Samtidigt som det betonas hur viktigt det är med vår kultur och egenart så slopar skolorna avslutning i kyrkorna tex. Vad invandrarna beträffar så är min erfarenhet den att de tycker det är synd att vi slopar en gammal tradition, de vill gärna uppleva våra gamla traditioner, det själva värnar just om sina egna. Runt om i Europa är folken ofta stolta över sina länder och språk men här känns det numera som du hart när får en naziststämpel i pannan om du hävdar att vi i sverige skulle vara bra i något förutom ishockey! Språkförfallet som jag upplever det är som början på en självutplåning, som ett självskadebetéende hos dem som inte tror sig inte duga! Kan Island skapa egna ord borde vi kunna i alla fall något. Börja enkelt med det fåniga T-shirt (t-tröja) e-mail(e-post), date (träff). Media har en stor och viktig roll här, de vill så gärna upplevas som världsvana när det bara handlar om att de apar efter och istället visar idéfattigdom! Åtminstone en svensk stavning på orden även om de då låter lika löjliga som våra gjorde på söder när vi var 11 år, alltså 53 år sedan!

Det nya året kommer med skriftliga nydaningar. När jag först såg ordet, trodde jag det var ett korrekturfel. Men tidningen är ju faktiskt stor och väldigt läsvärd. Men vad var det här? Kvicklera känner jag ju till, men kracklera? En blandning av mald gnejs och granit?
Nej, här härskar sthlms-syndromets anhängare helt fritt. Ordet uttalas och bör skrivas krackElera, ni vet någonting som går sönder i tusen bitar.
Efter en tids fundering började jag undra om det kanske var hämtat från 1700-talssvenskan. Kracklera, med betoningen på sista stavelsen, kanske går att hitta hos Bellman...
Hur som helst, infantilt tycker jag det ser ut. DESSUTOM lever vårt språk på vokalerna. Kan ni tänka er Jussi Björling på ett annat språk? Från början?

trilla i spat - Hamnar de över havet tappar de höjd och trillar i spat.
Kan detta komma av den tyska sången:
Amalie geht mitn Gummikavalier in's Bad...
http://www.youtube.com/watch?v=LyEkkb5MY-I&feature=related
M.A Numminen och Max Raabe sjunger också
"i spat"

Inga Johansons tyskengelska variant kan bara betecknas som scheissefin!
Alltnog - jag läste Sebastian Lybecks översättningar av Christian Morgensterns Galgenlieder. Det var längesen jag läste någonting av Morgenstern på originalspråket så visst hade det varit fint med originaldikterna på tyska.
Und - vad hittade jag inte i vårt antikvariats hyllor? Jo, diktarens "Gesammelte Werke"!Över 600 sidor. Och här hittar jag också Lybecks fina översättning "Huset mellan spjälorna, det tyska originalet: "Der Lattenzaun":
"Es war einmal ein Lattenzaun,
mit Zwischenraum, hindurchzuschaun---" halsbrytande, jag får säga det sista flera gånger. Morgenstern dog 1914 men känns märkligt levande trots tidsavståndet. Eller i Elsa Beskows stil från "TOLV-ELVAN": Två mullvadar kyssas i samma stund/som nygifta makar, mund emot mund.
Lybecks övers.
Det blev en essä

Tack Inga! Vi fick Språkförsvarets meddelande om översatta filmtitlar. Vorleser betyder Föreläsare på svenska, enligt mina tyska ordböcker. Men det är klart att den riktiga betydelsen, om jag fick filmens innehåll klart för mig, mycket väl kan översättas till Högläsaren. Tyska språket ligger ju så nära vårt eget. Vårt "husmanskost" t ex är ju direkt hämtat från tyskans "hausmannskost"!.
Vi har också läst och recenserat "Vart är vart på väg".Boken är hela tiden intressant och tankeväckande. Och för mig blev det åter en påminnelse om hur okunnigheten om vårt språk t o m kan ses i en psalmbok, där en klassisk psalm som vi lärde i skolan stuvats om för att "passa" dagens språkbruk. Om man inte kan förstå ordet "hembära" vilket helt enkelt betyder överlämna, giva, skänka (åt den andliga Konungen i det här fallet) så hade man väl med en asterisk kunnat förklara ordet. Hela meningen i psalmen är nu fullständigt förvanskad.
Därför tröstar jag mig med vår störste stilist när det gäller svenska språket - Frans G Bengtsson. Hos honom haver jag tröst i allom tid!