Att vara fadder innebär både ett stort ansvar och ett sant nöje. Och denna sista helg i maj var det nöjet som dominerade. Ett stort tack till Kattluckan och till Birgit och Janne, som öppnade sitt hem och bjöd in faddrar, akuthem och volontärer till en sommarlunch i det gröna! Att vädret sen bestämde att vi skulle bänkas inomhus gjorde inte trivseln mindre utan ökade kanske samvoron mellan tvåbeningar och fyrtassade. Det var spännande att få ansikten till de namn jag tidigare bara läst och att möta så många, som delar samma engagemang, bl a var det roligt att få prata med Jontes nya föräldrar och se att han kommit rätt. Vemodigt att se de som fortfarande väntar på rätt hem men positivt att de gör det i ett så ombonat hem med en empati som aldrig sinar! Den inledande tipsrundan tolkar jag som en uppmaning att vara påläst och trots några fadäser vann jag ju en härlig kartong bröllopschoklad - dock utan medföljande make! Och min egen kvartett, som alla kan spåras bakåt till Birgit och Janne, var och en på sitt sätt, hälsar också och tackar för Lupus "cattiebag" och förlåter att de inte var medbjudna. Att sen min hemresa kostade SL 500:- kan inte Janne skyllas för, han valde ut bästa tänkbara anknytning och satte av mig i god tid men busschauffören glömde att köra upp och stanna vid Brottby - till och med SL:s kundtjänst tyckte att denna fadäs skulle gottgöras av resegarantin!
Tusen tack och kramar från oss